Rapport om Sport #8

Underbara oslagbara Sport är, trots att närmast katastrofal start på veckan, smeknamnet på alla sörmländska läppar. Sena söndagsmatchen mot tabelljumbon Trosa-Vagnhärad slutade med 1-1 och två tappade poäng. Katastrofen undveks endast genom ett fenomenalt gästspel mellan stolparna av Deniz, som räddade både straff och poäng till Sport. Skador av mer eller mindre allvarlig sort har onekligen bromsat Sport denna vår. Under söndagens batalj var det Oleg och Nennes (o)tur, den förstnämnde ådrog sig en hälseneruptur medan den senare spräckte ögonbrynet. Tidigare har tongivande lirare som Robin, Tobbe, Swift, Kun Sr, Wiberg och Rille i omgångar tvingats sitta på läktaren på grund av diverse skador. Inför torsdagens ödesmatch kunde således förutsättningarna sett bättre ut. För motståndet stod dessutom Råby-Rönö, det lag i serien man på förhand allra helst ville betvinga efter fjolårets hatmöten där domaren åtskilliga gånger fick dra fram det röda kortet. Men när undertecknad, med tunga steg på väg till matchsamlingen, fick syn på coach Humlan utanför Djurgårdsgrillen mös denne förnöjt och tycktes inte alls nedtyngd av stundens allvar. Dock inte på grund av den omedelbara närheten till snabbmatsförtäring, vilket jag först antog, utan glädjen grundades istället i en nysvarvad taktik som tveklöst skulle få hemmapubliken att jubla. ”Ikväll ska de få se”, surrade Humlan kryptiskt. Även coachkollegan Moreaus var på osedvanligt gott humör och inte ens en ytterst förvirrad avstämning med lagledare Berg kunde rubba självförtroendet. Så smått började man undra vilka magiska skrifter de kommit över och förväntansfullt bänkade vi oss för genomgång. Det visade sig att duon influerats av VM-slutspelet när de smidde sin segerplan. Det var dock inte någon nutida världsmästare som stått modell utan det magnifika italienska mästarlag som på spansk mark sommaren -82 besegrade Maradonas Argentina, Zicos Brasilien och slutligen den förhatlige marodören Schumachers Västtyskland. Potentiellt ett av historiens starkaste fotbollslag som byggde sin framgång på ”catenaccio”- betongförsvar med sylvasst omställningsspel under ledning av general Scirea. Uppvärmningen ägnades således åt att gräva skyttegravar, där vi kurade ihop oss i väntan på att Råbybjörnarna skulle gå i fällan. Det dröjde inte länge innan vi insåg att gästerna var obekväma med att hålla i ratten och John tappat rösten efter alla hånfulla ”gratis”. Målchanserna lät heller inte vänta på sig. Hannes sprang sig fri ett flertal gånger men fick se stolpen, och möjligtvis överkonsumtion av kanelbullar under veckan, sätta stopp för målfabrikationen. Istället var det Kun jr som spräckte nollan efter en fin spelvändning med ett distinkt avslut i gaveln. Strax före pausvilan nickade allkonstnären Edvin, som snart spelat på samtliga positioner, in psykologiskt viktiga 2-0 på ett stenhårt inspel från John. Bortsett från när någon okänd spelare i Sports mittförsvar slog hål i luften och bjöd gästerna på ett friläge så var det en perfekt genomförd halvlek av Sport. Andra halvlek inleddes med en förväntad anstormning från gästerna, som dock allt som oftast strandade på den ständigt närvarande Swift. Närmast biblisk i sin uppenbarelse tog det defensiva ankaret inte många steg men satte samtliga rätt och i vägen för gästerna. Offensivt lyckades vi inte få till ett avgörande tredje mål men ledningen kändes ändå trygg. Åtminstone tills 85:e matchminuten då coachduon, fullkomligt rusiga av självgodhet, vägrade släppa in Pontus på planen förrän han både segerskålat och klappat dem om ryggen. Därför dröjde det innan Lill-Erik, som linkat av med kramp, fick någon ersättare på vänsterflanken låg helt öppen för några minuter. Gästerna såg en sista chans till poäng uppenbara sig, stormade fram längs kanten och skickade in en hög lyra mot straffområdet medan publiken höll andan. En räddande hand styrde dock undan denna sista framstöt och Råby var ett slaget lag. Att handen tillhörde en Sportspelare var det otroligt nog ingen, förutom fru Fortuna, som noterade. Man kan alltså konstatera att BK Sport nu inte tagit stryk på över en månad. Den inledande förlustkavalkaden börjar så smått försvinna ur minnet och en viss tillförsikt inför fortsättningen gror. Inte minst tack vare demonerna på tränarbänken. Nu väntar ett uppehåll för denna kolumn då undertecknad far på rekreationsresa söderut i veckorna två. För övriga döskallar väntar Södertälje FF och då ska vi spela som Holland -74 och lotta ut startelvan, blir väl värt entreslanten. På återseende //23 Herr A-lag 0kommentarer

SOLEN SKINER ÖVER SPORT

Efter en mycket bra kollektiv laginsats där alla spelarna jobbade för varandra lyckades BK Sport bärga tre sköna poäng på onsdagskvällen. Hemmamatchen på Ekängen mot Råby/Rönö vanns med 2-0 (2-0) efter en insats som ger hopp om en ljus framtid. Fokuserat och koncentrerat, och dessutom mål i rätt lägen gav inte gästerna någon chans att få med sig poäng hem till Nyköpingstrakten. En stabil prestation i denna den sista dusten före midsommar. Tränarduon Mattias Andersson och Robert Berg var helt överens efteråt: - Fantastiskt. Vi spelade lugnt och fint, och höll i bollen. Vi jobbade hårt och spelar bättre mot bättre lag. Det här var en mycket viktig seger. Det fanns annars en hel del frågetecken före avspark. Matchen i Vagnhärad i söndags kostade inte enbart två bortslarvade pinnar utan även flera tunga skador. Målvakten Oleg Kosovic blir borta länge, Benjamin Komatovic kunde inte medverka och Robin Kun var avstängd. Men ersättarna skötte sig utmärkt. Tobias Andreasson gjorde debut mellan stolparna i en seriematch i A-laget, spelade dock en träningsmatch i mars på konstgräset. - Alltid lika skönt att hålla nollan, sa han och blev rättmätigt omklappad av vänner och bekanta. Tobias får högt betyg liksom slitvargarna Erik Wiberg och Anders "Swift" Larsson. Albin Kun är ett riktigt fynd på sin kant och ett framtidsnamn som drar på sig ständig bevakning. - En värdefull seger. Rätt inställning. Vi gjorde det vi sagt att vi skulle göra, menade Swift och tände en cig. Albin Kun smekte in ledningsmålet efter 14 minuter med vänsterdojan då yttermittfältaren befann sig inne i straffområdet. Fem minuter senare noterades ett snyggt inspel från Wiberg till Hannes Isaksson men han sköt över. Riktigt nära där. Efter 37 minuter gjorde Andreasson en viktig fotparad när blåskrudade Råby hade en vass nick på ett högerinlägg. Istället ökade Sport till 2-0 efter 41 minuter. John Källström serverade ett perfekt inlägg som Edvin Hansen nickskarvade i nät. I takt med målen började även solen titta fram. Sport skapade ett flertal chanser även i den andra halvleken men 2-0 stod sig när hemmalaget hela tiden hade bra koll på läget. Råby krigade för en reducering men hemmalagets backlinje var ramstark där det ibland behövdes en befriande spark. 2-0 och för första gången på sju år har Sport därmed hållit nollan i två raka hemmamatcher. Senast var hösten 2011 i femman, mot Vingåker och Julita, då liksom nu 2-0 vid dubbla tillfällen. Obligatorisk segersång efteråt givetvis och dirigent den här gången var Philip Larsson för allra första gången, lagkapten nu när "Nenne" är skadad. Tänk vilken skillnad egentligen, även förra hemmamatchen mot Ericsberg slutade 2-0 efter en helt annan matchbild. Då var det inte alls samma tryck från lungorna i segerjublet. Sport har målskillnaden 15-12 efter tio seriematcher. Enbart Nykvarn och KSK har släppt in färre antal mål, båda dessa har dock en match mindre spelad. Räknar vi borta 0-4 plumpen på Backavallen i april har Sport släppt in åtta bollar på nio matcher och ett sådant fint facit brukar betyda kamp på övre tabellhalvan. Matchen var även ett möte mellan fjolårets trea och fyra i sluttabellen. Notabelt: I Sports 16-mannatrupp var alla spelarna utom tre födda under det första halvåret. Undantagen är tre rutinerade herrar i form av John Källström, Anders Larsson och Erik Wiberg. Vi får även gratulera Råby/Rönö IF som i år firar 75-årsjubileum. Alltid trevligt med lag som har trogna supportrar som följer med på bortamatcherna. Det här var tredje gången i år som Råby blev nollade. Annars är de ett målglatt och kämpastarkt manskap med flera intressanta spelartyper. Den här kvällen kunde de emellertid inte stå emot ett taggat och beslutsamt Sport som spelade precis så som de ska spela. Onsdagens lag: Tobias Andreasson - Anton Jansson, David Rispoli Helling, John Källström, Tobias Sandström - Anders Larsson - Albin Kun, Edvin Hansen, Erik Wiberg, Philip Larsson (LK) - Hannes Isaksson. Avbytare: Deniz Arpacik, Pontus Larsson, Jacob Sundström, Oscar Haglund, Markus Arrebäck. BK Sport har nu mött alla lag i serien utom Södertälje FF. Bortamatchen mot dem spelas måndag 25 juni med sen avsparkstid. Fram tills dess får vi se om det blågula svenska landslaget, som också är starka bakåt, kan få det att lossna offensivt. Senast Sverige vann en premiär i ett VM-slutspel var för 60 år sedan, 8 juni 1958 på Råsunda (3-0 mot Mexico). Därefter sju premiärer som inneburit fem oavgjorda och två förlorade matcher. Den 15 juni 1958 spelade Jugoslavien och Paraguay oavgjort 3-3 mot varandra i VM på Tunavallen inför drygt 13 000 åskådare. Paraguay hade för övrigt sin bas i Sundbyholm under mästerskapet. CHRISTER JOHANSSON Herr A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter